Jag är sjuk! Fy jag ville ju inte bli sjuk. Hostar så det värker enda ner i armarna.  Det river och sliter i halsen.
Idag vaknade barnen halv fyra. Båda två! Hannah hade drömt en mardröm och Sofie hade helt enkelt sovit klart. Hon sprang omkring i lägenheten och ropa e kroppen vaken nu, e kroppen vaken nu, e kroppen vaken nu!?!
Jag fick dem att lägga sig igen och sen vaknade jag av att Sofie satt i vardagsrummet och skrek Bardaaaa, Hallåå! halv sju. Hon säger att hon inte sovit något emellan men det måste hon ha gjort. I vilket fall som helst så kommer det nog bli lite jobbigt här idag.
Idag är det skridskoåkning med klassen. Men vi kommer inte att gå dit. Jag och Sofie är förkylda och även om vi inte varit det så hade vi inte haft råd. Fan va detta är tråkigt. Att inte ha pengar. Och då menar jag verkligen inga pengar. När folk säger (särskilt våra gamla vänner) att de inte har några pengar så blev jag bara förbannad. När de vet hur vi har det och säger att de inte har några pengar men igentligen menar att det inte har några "leva på-pengar" utan de måste, ve och fasa, ta av sparkontot där de har en 25-30 tusen och får in nya om typ 2 dar. Sånt kunde göra mig så jäkla ledsen. Som tur är så har vi inga såna i vår närhet längre.

Johans alfakassa beräknas inte komma igång förens om 3 veckor minst! Så de pengar vi får in i morgon (10000) ska räcka till mat, räkningar och allt annat. Soc får vi inte särskilt mycke av, om något, iom att vi har bil.
Vi ska prata med vår handläggare om detta eftersom Johan har ett jobb på gång. Och om det blir som vi tror så kommer han behöva bilen till det.
Och även om vi skulle sälja den så skulle vi inte få nåt för den gamle fårrden.
Hatar att inte kunna styra över sina egna inkomster eller sitt eget öde. Alltid är det olika instanser som ska igenom mängder med byrokrati som styr över våra pengar. Jag vet att det är så när man inte har jobb. Men det suger!
Jag vill ha ett vanligt liv! Med ett vanligt jobb med en vanlig lön. Att det ska vara så svårt.
Men nu mår jag mycke, mycke bättre och kan ta tag i det här bättre. Har skrivit en egenremiss till nån psykiatriskmottagning och hoppas få komma dit. Jag måste bara stärka min självkänsla. I hela mitt liv har jag känt mig underlägesen och mindre värd än andra. Det har gjort att jag inte har någon självkänsla. Ingen tro på mig själv. Jag tror det är där hela problemet sitter. Jag måste börja tro att jag klarar av saker och ting. För det gör jag ju!
Jag kommer en bit på vägen och så trycker någon ner mig igen. Och alla gamla känslor kommer tillbaka oavsett jag vill det eller inte. Hatar det här, att känna sig oduglig. Det måste bli ett stopp på det nu!
Jag SKA bli bättre. Jag SKA ha ett jobb. Jag SKA klar allt som jag ger mig in i.
2010 har jag jobb. Så är det bara!

Funderar så det knakar vad jag kan göra hemma så länge för att få in lite pengar. Kommer inte på något.
Eller jo, smycken. Men då måste jag köpa in en massa material innan och det har vi inte, jusst det, råd med. Gahh!
Moment 22 i allt vi gör nuförtiden.

Ja, skitsamma, Jag ska försöka vara possetiv.
Allt är bra i mitt liv, pengar kommer lätt till mig, jag är stolt och nöjd med allt jag åstakommit hittills och allt jag tar mig för i framtiden! Jag älskar mig själv och jag litar på att universum ger mig det jag behöver.

Dagens vikt, fucking 101,7