stajnas blogg

Tankar, funderingar och trams.

Det gick jättebra.

På BUP. Fast vi fick inte reda på så mycke. Diagnosen måste en läkare sätta och honom ska vi träffa den 17 september. Men vi fick endå lite bekräftelse på att våran oro inte var helt obefogad. Bla så har hon svårt att sålla och precessa infomation med ögonen. Då blir det för mycke annat som stör och hon kan inte se det viktiga. Dom hade gjort något test som vist är samma över hela världen och så jämförs hon med andra svenska 6 åringar och på vissa så var hon tom över det normala men på endel var hon väldigt mycke under. Skalan gick från 0-30 tror jag och där 10 var medel. Och på vissa delar hade hon 2 eller 3 bla då på det här med det visuella. Det jag tycker var bäst är att vi ska ha ett skolmöte efter vi träffat läkaren så vi kan sitta ner allihop och diskutera fram det bästa för Sofie oavsett om hon får diagnosen adhd eller om hon "bara" har problematiken.

Och i går så började hon skolan! Känns helt galet att ha 2 skolbarn. Tycker det var nyss vi skolade in Hannah på dagis!
Hannah hade saknat alla kompisar och var jätteglad att se dem alla igen.. Sofie var mer nervös men det släppte när hennes fadder kom. Och sen var hon jätteduktig! Satt still och lyssnade och gjorde som fröken sa. Jag var så stolt!


         

Mina fina skolflickor! Och så här glad kan man bli över en namnlapp :)

Lyssna inte på det där, ADHD är ren skit (ursäkta uttrycket). Min lillasyster hade som barn väldigt mycket spring i benen och blev snabbt diagnoserad med ADHD, men sen när hon kom in i tonåren (vilket hon är nu) så blev hon hur lugn och normal som helst. ADHD är bara skitsnack, vissa barn är bara mer oroliga i kroppen än andra.

Ja alltså, De har varit väldigt snabba med att slänga diagnoser lite här och där till "stökiga" barn. Men det du besriver var endå för ett par år sedan nu.

Och hade det bara gällt spring i benen hade jag kunnat hålla med dig. Men det är så mycker mera.

och jag tycker kommentarer som vissa ger är ren BS, faktiskt.

Men det visar på hur stor okunnigheten ännu är i Svea rike och det är trist.... fördomarna flödar för har en råkat ut för feldiagnos på 70/80-talet då diagnoserna var rätt nya så måste det visst innebära att ALLA som får diagnos idag 30 år senare fortfarande bara får en felaktig stämpel? Njae... tror inte det, va.....

Springet i benen ersätts så småningom av ett lugnare beteende men rastlösheten finns där i någon form även i vuxen ålder (jag vet då jag ju själv har ADHD)s.

Det blir nog bra det här bara allt faller på plats och ja, det är jättebra med skolkonferens där läkar-teamet ingår, för de kan ge direkta tips på var de behöver lägga resurserna för att hjälpa din tös på bästa sätt.

Och väntan är trälig, men september är snart här. Du får försöka trösta dig med det. :)

Kram Nettan

skönt att det gick bra :)