D-Day!
Fy va nervös jag är idag.
Vet inte ens varför men vi ska till läkaren på bup och få "svaret" på utredningen.
Som jag sagt förut så är jag rädd för både om hon får en diagnos och om hon inte får en diagnos. Jag känner mig så kluven.
Igår var vi iaf på detektivskolan för första gången. Det är en föräldrar kurs för, ska vi kalla det föräldrar med krävande barn. Det kommer att ge mig redskap att inte tappa tålamodet lika lätt och att kunna förhindra vissa situationen innan de händer. Samtidigt så går Sofie på detektovskolan där hon får lära sig att identifiera känslor samt kunna hantera dem bla. Och så får hon en MASSA beröm.
Hon fullkomligt strålade när vi kom därifrån igår.
Vet inte ens varför men vi ska till läkaren på bup och få "svaret" på utredningen.
Som jag sagt förut så är jag rädd för både om hon får en diagnos och om hon inte får en diagnos. Jag känner mig så kluven.
Igår var vi iaf på detektivskolan för första gången. Det är en föräldrar kurs för, ska vi kalla det föräldrar med krävande barn. Det kommer att ge mig redskap att inte tappa tålamodet lika lätt och att kunna förhindra vissa situationen innan de händer. Samtidigt så går Sofie på detektovskolan där hon får lära sig att identifiera känslor samt kunna hantera dem bla. Och så får hon en MASSA beröm.
Hon fullkomligt strålade när vi kom därifrån igår.
Kommentarer
Postat av: Nettan
Vet vad du går igenom, har ju själv gjort det några gånger nu. ler
Det är dubbelt och blir det diagnos så kommer du troligen att känna både nån form av bisarr lättnad för att din magkänsla stämde och även en form av sorg därför att det blir svart på vitt att man har ett barn med särskilda behov som kommer att vara väldigt krävande för många många år framåt. MEN... när allt landat och allt kommer till kritan så är det ju samma barn och man inser att den enda skillnaden är att man fått ett värdefullt verktyg genom diagnosen. Man kan studera problematiken och hitta lösningar.
Det kommer att gå bra ska du se,oavsett vad läkarna kommit fram till.
Kram Nettan
Trackback
