Igår var jag på LISA. Och det var verkligen helt grymt. Alla som satt där förstod mig precis och sa vad jag tänkte. Det är lite svårt att beskriva den känslan jag hade när jag satt där. Det närmsta jag kan komma är "nu händer det" Det känns som jag har levt i ett ägg i flera, flera år och nu börjar skalet spricka. Och det absolut bästa av allt. Jag är inte rädd. Jo okej lite skrämmande känns det men som sagt. Jag är inte rädd. Och det är så jävla underbart!
3 dagar i veckan kommer jag gå på LISA.
Vi kommer arbeta med lera och trä, onsdagar är lite öppet vad vi ska göra och torsdagar är det data och friskvård. Då kommer vi att gå på promenader och sånt. Det känns så jäkla bra. Det är precis som om någon har suttit och tittat på mig. Gått in i min hjärna och sett vad jag behöver och sen gjort detta projektet utifrån det. Det är en mening med detta. Det är min tur nu.

Iom att det är på kvinno folkhögskolan så tänker jag att efter LISA (som är i 15 veckor) så kan jag börja plugga där. Jag hoppade ju av gymnasiet så jag har ingen utbildning.
Och lets face it. Ingen, särskilt inte i dagens läge, anställer en 30 åring utan utbildning eller någon som helst arbetslivserfarenhet.
Så det känns som en klok plan. Att åtminstone få gymnasiekompitens.

Jag känner mig på gång och vill börja nu.

Det blir ingen vikt idag. Vågen min har fått fläppryck. Tror det är batterierna. Får fixa det.