Skrev inte igår heller. Orkade inte. Det är rätt så mycket nu.

Känner mig bara trött och orkeslös. Orkar inte hålla på och trixa hela tiden för att allt ska gå ihop. Särkilt inte när man inte har något stöd ifrån sina föräldrar. Birgitta ringde iofs igår och det uppskattas. 

Känner mig besviken på livet. Det är ju våra tur nu. Så varför känns det inte så då. Allt börjar krackelera igen. Det som vi byggt upp jag och Johan. Det är som vi står i en cirkel och hela världen är emot oss så vi måste bygga en mur. Varje positiv händelse i våra liv är en ny tegelsten. Men så fort vi kommit upp till knäna så faller allt samman igen. Eller så kommer en positiv händelse följt av en negativ. Hur länge ska man orka detta? Vi har kämpat och jag menar verkligen kämpat i flera år nu.
 
När det blir så här så känns allt meningslöst. 

Dagens vikt 101,5