Hade en intressant diskussion på lisa igår. Alla som går där har sånt enormt tryck på sig från försäkringskassan. Alla ska helst ut och arbetsträna så fort lisakursen är slut dvs 11 juni. "Du ska inte tro att du har rätt till semester" låter det. Så vi ska alltså ut och aktivera oss hela sommaren helst arbetsträna och går inte det så ska vi ha andra aktiviteter. Så det är bara att köra på. De pushar oss hårt. Mot vad? Vad har vi att sträva emot. Högutbildade med lång arbetslivserfarenhet inom de flesta områden får inte jobb. De pushar oss mot arbetslöshet. Hur många av oss kommer inte att gå till baka och bli sämre igen? Jag blir så jävla arg. Det handlar bara om statestikförflyttning. Försäkringskassan kan stoltsera med att det blir färre långtidssjukskrivna. Sen då. Arbetslösheten kommer att öka enormt när alla vi blir utkastade. Antalet som går på ekonomiskt bistånd som det så vackert heter nu för tiden kommer också att öka drastiskt. Detta kommer att hålla i ett par år. Sedan kommer alla vi som varit sjukskrivna och utkastade återvända in i vårdcirkusen efter alla avvisanden vi fått av arbetsgivare. All den självkänsla som vi lyckats bygga upp under tex Lisa projektet blir som bortblåst och vi får börja om från början igen. Och vem kommer att ge oss en andra chans?
Och det värsta av allt är att de vet att vi som är sjuka inte orkar stå upp för oss själva. Så de kör över oss till höger och vänster.


Bitter? Nej men tyvärr ser det ut så för många. Helt sjukt. Jag kanske ska bli politiker!


Idag ska vi till mamma och fixa lite. Hon flyttar ju i morgon. Och barnen ska på disco ikväll. Det blir Sofies första skoldisco och behöver jag säga att hon se fram emot det.