Usch, detta året har inte börjat så bra. Motgångar, besvikelser, förkylningar och dålig ekonomi. 

Motgångarna visar sig i att bilen har gått på strejk på grund av kylan. På nyårsafton startade den inte, batteriet var urladdat men det gick ju att fixa med starthjälp. I tisdags så skulle vi åka till min faster och äta middag. Det började med att vi inte hade någon värme i bilen, en ispropp i kylsystemet men tänkte inte så mycket mera på det eftersom vi åkt hela vägen till ullared med det. Men strax innan vi var framme så började det lukta bränt. Jag får panik när det luktar bränt i bilen. Det snurrar i huvudet och jag blir skräckslagen. Vi stannar iaf så fort vi upptäcker detta och hör hur det bubblar under motorhuven. Det kan tilläggas att det är snöstorm. Johan vrider på kylarlocket och det sprutar ur ånga. I 10 minuter får det stå och det är lika högt tryck hela tiden. Tillslut får har upp locket och då är nästan allt vatten slut.  Hannah och Sofie sitter och fryser i bilen.
Johan startar bilen och jag får panik igen. Så han stänger av. Det skulle han inte ha gjort. Eftersom vi stod lite dumt till så hade vi varningsblinkersen på. Så när han skulle starta igen så går det inte. Batteriet är dött.
Efter ett tag så kommer det en jättesnäll kvinna och hälper oss försöka starta med hennes batteri. Men det funkar inte. Kablarna får ingen kontakt och vid det här laget är Johan så kall om händerna att han inte känner dem så vi ringde Henrik som redan var framme hos Faster. Han kommer och hälper oss och barnen får sitta i hans bil och värma sig. Bilen startade och vi fick värme i bilen, proppen hade smält. Allt som allt så stod vi still i 40 minuter. Inte bra för min förkylning.

 Besvikelsen har barnen fått utstå. Vill inte skriva för mycket här på bloggen för att inte hänga ut någon.
Det värsta är att personen i fråga inte håller sitt ord. Inte hör av sig och reder ut saker och ting.

Och så har jag fått världens munsår. Ser ut som om jag gjort en läppförstoring, men bara på halva överläppen. Ser inte klok ut.

Ekonomin är nästan obefintlig. Det är väl så hos många efter jul. Men det känns så otroligt jobbigt. Hos oss är dålig ekonomi så hårt förankrad med känslor. Både jag och Johan har mått så otroligt dåligt och mycket har att göra med att vi aldrig haft pengar. Mina skuldkänslor för att jag satt oss i den här situationen iom att jag inte jobbat. Och allt det där kommer upp igen när vi har det så här. Det är som att slå på en strömbrytare så strömmar alla känslor till igen. Det är inte på långa vägar så illa som vi har haft det. Och framförallt så mår både jag och Johan så otroligt mycket bättre nu men det kommer som sagt tillbaka allting. Lite distans har jag till mina känslor och kan se de för vad de är. Men det är ändå en kamp. Skulle lätt kunna falla tillbaka om jag inte medvetet tänkter på det hela tiden. Det är lättare att bara följa med.

Massa småsaker, orosmoment och bekymmer som kommer hela tiden. Som gör att det känns tufft.

Hannahs gympaavgift ska betalas senast måndag och jag har ingen aning om hur det ska gå till.


Så detta årets början har inte varit någon höjdare.
Men nu går vi mot ljusare tider. Det kan bara bli bättre och bättre och jag vägrar ge upp min tro på att 2010 är det året då det släpper ordentligt för oss. 

 
 

Så det så!